Historisk japansk whiskyprovning

Det är inte helt enkelt att inleda den här rapporten från den smått otroliga provning jag och de andra precis har varit med på. Inledningsvis vill jag poängtera att jag blev bjuden på den av Symposion, och det är jag naturligtvis oerhört tacksam och glad över. Det är såklart lite problematiskt, och jag förstår mycket väl att en hel del människor kan ha ett och annat att tycka/tänka om det. Jag måste dock understryka att det knappast är något man tackar nej till. Jag är övertygad om att om vi rannsakar oss själva så blir svaret detsamma hos var och en av oss. Det är i alla fall min förhoppning. Jag kommer verkligen att försöka ge er en ärlig och rättvis rapport från denna historiska tillställning. 

Thomas Kuutanen inleder med att berätta lite om ursprunget och idén med denna provning. Han anser att whisky ska drickas och avnjutas, inte samla damm på en hylla eller stå i ett skåp och bli ett samlarobjekt som eventuellt kan bli värt massor av pengar. Naturligtvis har han rätt. Det är ju inte så att världens alla whiskytillverkare producerar så bra whisky de bara kan, och sedan är det ingen som dricker den? Ni hör ju själva hur absurt det låter. Sedan kan det givetvis diskuteras hur en whisky kan bli värd sådana löjliga summor som det ibland rör sig om. Men det är ju som med allt annat, det handlar om tillgång och efterfrågan. Allt har ett pris. Och det gäller ju inte bara whisky. 

Thomas Kuutanen

Efter att Thomas har pratat en stund så lämnar han över ordet till Marlene Leon, La Maison du Whisky. Marlene är managing director på LMDW och kan verkligen berätta mycket om whiskyn vi ska prova denna eftermiddag. Marlene är vältalig och underhållande och tiden går fort, dock är det mycket att ta in och det är inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Gammal historia blandas med ny och hela tiden vill man ju försöka förstå allt och hela sammanhanget, och det går väl sådär bitvis. Jag tror att det behöver smältas och det kan nog ta ett tag. 

Marlene Leon, LMDW.

Med på provningen är bland annat journalister, bloggare och branchmänniskor. Patrik Barkevall, TasteNote, Thomas Øhrbom, Whisky Saga, Frida Birkehede, Änglarnas andel, Samuel Lindlöf, Samuel Whisky är några av de som är på plats denna lördag.

Det som provades denna eftermiddag var följande (i ordning):
Nikka Rita Apple Brandy 30 YO 40%
Nikka Coffey Grain 45%
Miyagikyo 15 YO 45%
Miyagikyo 2002 Single Cask 62%
Yoichi 15 YO 45%
Yoichi 20 YO 52%
Nikka Taketsuru Pure Malt 21 YO 48%
Nikka Taketsuru Pure Malt 25 YO 43%
Karuizawa 50 YO (1965) Bourbon Cask 62.6%
Karuizawa 50 YO (1965) Sherry Cask 62.3%
Foto: Patrik Barkevall

Dessutom blev vi bjudna på en överaskning (sista flaskan på bilden), men jag återkommer till det längre fram. 

Vi börjar Nikka Rita Apple Brandy 30 YO. Det är den äldsta brandyn som finns på Systembolaget. Jag har ingen större erfarenhet av brandy, så jag kan inte säga så mycket om den. Jag vet att det är en spritsort gjord på destillerat vin. Bland de finare sorters brandy nämns ofta Cognac , Armagnac och Brandy de Jerez. Nikka Rita Apple Brandy är en hyllning till Rita som är gift med Nikkas grundare Masataka Taketsuru. Jag tycker att den känns som en riktigt bra gammaldags calvados. I tonen bakade äpplen, kanel och ingefära. En ganska snäll och trevlig inledning.

Efter detta har det då äntligen blivit dags för whiskyn. Först ut är Nikka Coffey Grain som jag faktiskt har provat innan. Tycker inte att den är så värst bra, något som stör mig lite med den. Toner av ananas , papaya och kokos. Ganska kryddig i avslutet.

Tvåan blir Miyagikyo 15 YO. Toffee , vanilj, hasselnötter och lite blommiga inslag. Riktigt bra den här. 

Tredje whiskyn är Miyagikyo 2002 Single Cask. En makalös whisky som jag verkligen gillade. Nyklippt gräs, gröna äpplen, vita druvor och päron. Med ett par droppar vatten växer en underbar sherryton fram som förut var lite dold. Nio år gammal från en Sherry Butt. Mycket bra den här tyckte jag. 

Nästa whisky är Yoichi 15 YO. Ljus i tonen med grapefrukt och kryddor. Rök dyker upp efter en stund från ingenstans. Häftigt. 

Nummer sex blir Yoichi 20 YO. En härlig nötig ton är det första som möter nosen. Honung, vaniljglass och lite kryddor. Mycket trevlig. 

Nästa blir Nikka Taketsuru Pure Malt 21 YO. Jag blev inte riktigt kompis med denna. Kaffe, anis, svartpeppar och mörka bär. Vet inte riktigt vad jag ska säga här. Det här var en specialversion på 48%, normalt ligger den på 43%.

Efter den här lilla besvikelsen (åtminstone för mig, andra verkade gilla den) så var det dags för ännu en Nikka Taketsuru Pure Malt, nämligen 25 YO. Fantastisk doft, men tyvärr inte jättebra i smaken, därmed var denna också något av en besvikelse. Borde vara bättre än så här tycker jag med tanke på åldern. Som en standard sherrybalja.

Efter två stycken whiskies som jag inte riktigt gillade var det så äntligen dags att prova de båda rariteterna - Karizuava 50 YO, en sherryfatslagrad och en bourbonfatslagrad. På nosen är de nästan omöjliga att skilja åt. Utan facit hade det varit svårt att veta, vilken är sherry och vilken är bourbon? En märklig känsla som genast får fäste i lokalen. En diskussion blossar upp och intressanta reflektioner och tankar sprids i rummet. Det blir frågor om fatstorlek med mera. Vi får inte svar på alla våra frågor, men intressant att det blev lite diskussion dock.

Ljuvliga.

Som jag redan nämnt är de båda 50-åringarna svåra att skilja åt. Vad som däremot är helt säkert är att bägge är alldeles ljuvliga och känslan att dricka så här pass gammal och exklusiv whisky blir svårt att greppa. Lite surrealistiskt och nästan overkligt. Bäda håller otroligt hög klass och dessutom är ABV:n på dem riktigt hög, och det är inte dåligt efter så många år på fat. Det här var verkligen fantastiskt, och jag är oerhört tacksam för att jag fick vara med på denna provning.

Från vänster Thomas, Marlene, jag,
Frida, Samuel och Patrik.
Foto: Thomas Øhrbom

Till sist vill jag naturligtvis tacka Thomas och Symposion för att jag fick vara med på denna historiska dag, och prova whisky som jag bara drömt om innan.

Den elfte och sista flaskan då? Ja. det var faktiskt en riktig specialare. En special release som består av de båda 50-åringarna. Exakta proportiner och annat kommer jag tyvärr inte ihåg. En spännande och minst lika bra malt som de två som användes till den var det dock sannerligen. En bok skriven av Marlene följer med whiskyn samt en vacker trälåda (syns på bilden här ovan).