Jag har i snart 15 år hållit på och köpt fat med råsprit för att vänta, vänta, vänta och hoppats att det ska bli god whisky. Detta tar år, och mitt första fat är fortfarande halvfyllt och väntande i Bruichladdichs lagerhus. Nä, i dessa moderna tider var jag ute efter lite snabbare ryck, men ändå något eget och gott.
I våras gjorde jag en flaska Gin i en minipanna på ett destilleri i London. Det var skoj och blev gott, men en flaska räcker ju inte så länge… så jag behövde göra Gin igen. Genom kontakterna med Pär Caldenby på Smögen whisky undersökte jag möjligheterna där. Jag kände väl till och gillade hans Strane Gin och tänkte att det kanske skulle gå att hyra in sig där och göra en egen omgång. Det angenäma problemet med det är att utfallet på en körning ligger i storleksordningen 40 liter vid 75 % alkoholhalt, lite väl mycket för rent personligt bruk på kort sikt kanske.
Ginpannan hos Smögen Whisky.
Katten och Balalajkan
Jag är gammal avdankad Universitetsfestfixare, och med i en förening av likasinnade som heter Aristocats. Inom Aristocats jobbar vi hårt både bakom och framför baren i olika sammanhang, och laddar nu inför ett gediget trettioårsjubileum 2016. Vår mesta och bästa partydrink är sedan mer än 25 år Gin Balalajka. Denna drink med Gin, Apelsinjos och Russchian kreerades lite genom ett hoppsan en sen kväll då kvällens favoritdrinkar helt enkelt tagit slut. Det krävdes ingen större övertalning för att få gänget med på ett bulkinköp Balalajkagin för att påbörja jubileumsfirandet.
Recept
Nästa uppgift var att sätta receptet. Basen blev mitt Londonrecept skalat till mängden enbär som Pär använder för en traditionell basgin (Strane görs av en blandning av flera baser med lite olika kryddningar). Det är dock lite pyssel med att skala 2 svartpepparkorn för 1 flaska till motsvarande mängd för drygt 100, samt att vissa kryddor jag använt i London var oåtkomliga.
Via nätet konsulterades en del specifika recept och generella tips för att rimlighetspröva en del hypoteser. Humle för att ge lite beska toner används av vissa och lät skoj på pappret, men vi vågade inte chansa på denna ingrediens på en full sats. Balalajkaginen skulle naturligtvis passa bra i en Gin Balalajka, och därför lade vi till svarta vinbär, en av kryddorna i Russchian. Det kändes också extra kul att krydda med egenodlade bär. Hibiskus och morot ingår också i Russchian, men vi passade på dem. Te är inte ovanligt i Gin, och raskt hamnade Earl Grey Russian i receptet.
Henrik och Per lägger till
svartpeppar för att ge en kryddkick!
Visuell profil
Snygg förpackning är en annan viktig ingrediens vi inte fick ignorera. Med en medlemsbas i Aristocats på över femtio tekniker att rådfråga var det inga problem att få napp. Calle designade etikettens bild där en stiliserad balalajka även kan ses som ett tippat drajja-glas, och gemensamma krafter författade informationstexterna. Professionella etikettstryckare anlitades för att slutresultatet skulle bli skarpt, blankt och spilltåligt.
Ett gäng färdiga flaskor.
Framställning
En London Dry Gin görs genom att kryddor macereras (läggs i blöt) i neutral sprit och sedan destilleras. En torsdagkväll i november kom så jag och två medkatter, Per och Henrik, till destilleriet. Ihop med chefen Pär Caldenby laddade vi pannan med kryddor och sprit. Tidigt på fredagsmorgonen tände vi så under pannan och satte oss att vänta. I väntan på att pannan skulle ”komma in” hjälpte vi Pär i den mån vi kunde med att mala malt till whiskybränningen och buteljering av hans egen Gin. Efter ett par timmar började det droppa i utloppet och efter att ha kastat de allra första dropparna satte vi uppsamlingshinken under utloppet. Under uppsamlingen som tog runt 6 timmar tog vi ut ett antal små doftsampel. Det var häftigt att dofta på variationen genom körningen, och framförallt fram mot slutet att jämföra dessa sampels med en mix av dem. Varje glas var i sig lite som en stämma eller ett instrument, bra och spännande, men i förening blev allting mycket fylligare och mera välbalanserat. Mot slutet accelererade förändringen i karaktär precis som från en whiskypanna, och vi avslutade uppsamlingen och avbröt destillationen.
En rejäl dos med enbär och korianderfrö gick åt.
En liten men ihärdig stråle gav
ungefär en hink i timmen.
Resultatet blev ca 45 liter vid inte så blygsamma 76.6 %! Våra etiketter sade 47 % så viss spädning behövdes. Det jobbiga med spädning av alkohol med vatten är att ett plus ett inte blir två, eller en halv kanske man ska säga i det här fallet. Vattenmolekylerna ser, som många vet från gymnasiekemin, ut som Mussepigghuvuden och alkoholen som Pluto, och de packar sig lite olika i olika sällskap kan man säga. Efter försiktig stegvis nedpädning var vi inom stipulerade +/-0.3 volymprocent och kunde ladda buteljeringsmaskinen.
Efter övningen på Strane tidigare på dagen gick buteljeringen snabbt och effektivt, och snart hade vi ett gross buteljer snyggt förpackade i 12 lådor inplastade på en pall.
Henrik visar upp den första
färdiga buteljen.
Leverans
Tyvärr medger inte de Svenska reglerna att vi överräckte en näve pengar och bara lastade bilen och åkte. Nej, en privatimport (sic!) måste registreras och administreras, och sedan kunde buteljerna levereras till Systembolaget för uthämtning. Detta tog ett par veckor av mail och telefonsamtal, sedan kom dagen då lasset skulle hämtas och betalas. Med sedvanlig god tajming skedde detta strax efter fem en lönefredag. Efter ett tags stångande bland glöggköparna lyckades jag hitta personal som kunde rota fram rätt papper. Väl vid kassan, med en stadigt växande kö bakom, gjorde kassörskan sitt bästa för att bonga in köpet. Efter lite meckande och ringande konstaterades att ”på systemet” och ”i systemet” inte är samma sak och för att undvika uppror bland de andra kunderna i kön bakom gav jag upp och gick tomhänt hem. Strax efter 18 ringde de från Systembolaget och sa att det tyvärr inte kunde lösas förrän kontorstid på måndag. Bra service med house-call en fredagskväll även om det tyvärr inte hjälpte. Veckan efter lyckades systemsupporten trolla med systemet så att uthämtning kunde göras.
Bilen lastad!
Resultat
Trots att det var torsdag kväll ställde grannarna gärna upp på kvalitetskontroll. Första provades naturligtvis Gin Balalajka. Olika proportioner testades och juryn föll för 2:1-proportioner mellan Gin och Apelsinjos, mera tryck än sedvanliga 1:1. Gin och Fentimans Tonic kändes bäst med ganska rejäl Tonicdos, och i Dry Martini konstaterades att riktigt torrt var att rekommendera – glaset sköljdes med Martini som sedan hälldes ut. Testet utföll väl och första flaskan var snart tömd, några återstår men jag tror att det kan behövas en ny batch innan det riktiga jubiléet 2016.
Första BalalajkaGinBalalajkan. Skål!
