Gammelstilla Whisky

Av Mattias Johannesson

Gammelstilla Whisky ligger en bit ifrån de stora genomfartsvägarna i närheten av Sandviken och det rikskända "mygghålet" Österfärnebo. Vi besökte det i Augusti 2018 och fick en rejäl guidning av Per Ottnargård som är den som kokar den mesta spriten och förmodligen är det ansikte de flesta förknippar med Gammelstilla.

Gammelstilla hade från 1650-talet till tidigt nittonhundratal järnbruk och det är i gamla brukslokaler i väldigt fin miljö destilleriet är inrymt. Bolaget bildades 2005 och efter lite mödor kom pannorna igång 2012. Tanken initialt var att använda ett stort magasin i tegel som ligger vid den gamla dammen men det hade en del kvicksilverrester från tidigare aktiviteter som gjorde det olämpligt för livsmedelsproduktion. Det kanske inte så fantasifullt döpta vita magasinet blev istället värd för destilleriet, och tegelmagasinet börjar nu användas för fatlagring då lagervolymerna ökar.

Gammelstilla Whisky är
inrymt i det vita magasinet.

Bryggeriet
I det trånga produktionsutrymmet finns tre jäskar om vardera runt 1 kubik och en hemsnickrad helt handvevad mäsktunna liknande den på Smögen Whisky. Varje bryggning, med långa jästider för fruktighet ger två pannladdningar och maxproduktionen ligger på runt 16 tusen liter sprit per år. Nu är takten lägre och det görs just nu bara två mäskningar per vecka. All sprit som producerats hittills är helt orökt.

Bränneriet
Pannorna i bränneriet är tillverkade lokalt och ser inte ut som några jag sett någon annanstans. En viktig designparameter för pannorna var befintliga dörrhål på ca 1 meters bredd. En svensk 1700-talskåk gör min inte åverkan på hur som helst. Efter utvärdering av nyspriten av några i landet välkända whiskynäsor fanns den vara lite väl svavlig och "oren". Därför installerades efter ett tag förlängare i de båda pannorna så att det blev större luftvolym och därmed mera kopparkontakt och reflux.

Spritpannan är försedd med en purifier som återför en del av det som kondenserar i pannans lyne arm till pannans kropp. Genom inspektion av pannans inre kunde vi konstatera att det fanns avlagringar som tydde på att något rinner tillbaka den vägen i alla fall. Likaledes hemsnickrade worm-tub kondensorer med 50 meter kopparrör är också en del i systemet nu. En egenhet i kokningen är att spritpannans avskilda försprit (huvud) inte återdestilleras i spritpannan med svansen som brukligt utan skickas till mäskpannan och då destilleras minst tre gånger. Någon kan säkert räkna ut att spriten är destillerad 2.13 gånger eller så, i likhet med de 2.x gånger som bland annat Springbank och Mortlach är kända för.

Efter att ha smakat nyspriten tyckte i alla fall vi att ombyggnaden av pannorna var lyckad då den smakade väldigt fruktigt och rent. Väldigt roligt att det går att göra så bra sprit med en anläggning där ingen flygande whiskymakare viftat med sitt trollspö. Det kanske är så att pannkonstruktörer och pannmakare har mer erfarenhet av sprit än de officiella versionerna?

Bilden ovan visar de "hemsnickrade" pannorna på Gammelstilla. Rören som kommer in ovanpå Lyne-armarna är för renspolning av kondensorerna, purifier-kopplingen anas i underkanten av spritpannans hals.

När Per lyfter på locket till den blåskimrande
lågvin och finkeltanken inser man lätt varför
destillering en gång till är en bra idé.


Även uppvärmningsslingorna i pannan
har en ovanlig form, jag har inte
sett stående spiraler förut.

Inuti spritpannan verifierar avlagringarna
att något rinner tillbaka genom
purifier-kopplingen.

Lagren
Initialt lagrades alla faten i källaren i det vita magasinet i direkt anslutning till bränneriet. Nu sneglar man på det gamla stallet intill som inrymmer en teaterlokal som skulle vara lämplig. I änden närmast det vita magasinet är det på somrarna café som kompletterar besöket för de som inte bara är whiskyintresserade. Det stora tegelmagasinet uppe vid dammen har nu flera rum där fat lagras, både i svala källarutrymmen och på högre plan där större temperatursving väntas. Här finns gott om utrymmen för lagring och det kan nog bli väldigt bra lokaler för provningar och liknande aktiviteter. 

Fatlager i tegelmagasinet.

Per visar det lilla lagret i
det vita magasinets källare.

Whiskyn
Gammelstilla har nyligen till genomgående bra omdömmen släppt sina första officiella buteljeringar, Isak Mackay till aktieägare 2017 och publika släppet Jern tidigt i våras. Namnen har bägge anknytning till bygden, Isak Mackay var skotskbördig och brukspatron i Gammelstilla och Jern har ju liksom med platsen att göra. Ett antal privatfat har också buteljerats. En annorlunda variant av fatägande är halvfat, där destilleriet själva har den andra halvan för att minska risken för problem med att en ägare vill si och en annan så. Per visade oss Bourbonfaten som är planerade för nästa släpp under hösten. Vi provade de officiella buteljeringarna, alldeles färsk nysprit samt några fatprover. Här liksom dagen efter på High Coast imponerade kombinationen fruktig sprit och ny svensk ek, och vår grupps fatinnehav ökar nog inom kort.

På bardisken väntar
fatprover på att korkas upp.

Ett stort tack till Per Ottnargård som gav oss en väldigt grundlig visning av Gammelstilla.

© All text och samtliga bilder tillhör Mattias Johannesson.