Av
Mattias Johannesson

Agitator whisky är än så länge en doldis i whiskysverige, men ryktet bland whiskynördar bubblar på sociala medier. Det tisslas om vakuumdestillation, tasslas om fantastiska unga fatprover. Jag vart därför väldigt glad när jag, tillsammans med Johan Bergstedt, blev inbjuden att ”prya” ett par dagar för att djupdyka i bränneriet. Vi fick möjligheten att gå med i produktionen samt diskutera erfarenheter och tankar om allt från malten in till hur man blir av med dranken efteråt.

Jag fick chansen att prova det viktigaste verktyget, som förutom att öppna och stänga rörskarvar även öppnar fat och flaskor.

Förhistoria - Oskar o Christian
Det är alltid svårt att veta var man ska börja historien om ett whiskybränneri som inte ens kört i tre år. Vi börjar i lågkonjunkturen runt 2010 med en nyutexaminerad ingenjör vid namn Oskar Bruno med lövkrattning på Lillkyrka kyrkogård på sin korta CV. Han hade noterat bränneriet i byn och en lapp på ICA om jobb där blev starten på hans spritkarriär. Det är Grythyttan Whisky det handlar om, kaos-projektet som kraschade innan de första dropparna fyllt whisky. Här kom Oskar in och fann sig strax ansvarig för driften, Christian Wikström anslöt och de lärde sig göra whisky den hårda vägen, i ett litet, manuellt och svårkört destilleri.

Efter konkursen 2013 plockade Bergslagen Whisky upp fatlagret. Det som släpps därifrån får nu bra betyg vilket visar att det som de gjorde blev bra whisky. Oskar plockar fram en flaska Grythyttan nysprit ur gömmorna som med sina ruffa nyspritstoner är en stor kontrast till Agitators rena och precisa destillat. ”jag var rätt stolt över det här då, kanske inte lika stolt nu” säger Oskar. Enligt uppgifter på nätet kostade äventyret Grythyttan Whisky 14 miljoner vilket gav 30 000 liter sprit, alltså en kostnad på över 450 kronor litern. Idag är Oskar destillerichef och Christian destilleritekniker på Agitator. De är numera välmeriterade, väggen i kontrollrummet är fylld med diplom från kurser inom whisky, bokhyllan fylld med de senaste forskningsrapporterna. Vi diskuterar terroir inom whisky, raskt dyker det upp en artikel som analyserat torv från fyra olika lokaliter, kan de skiljas åt kemiskt?

Andra diskussioner under besöket leder till liknande djupdykningar, det är helt klart att detta drivs utan att luta sig på nostalgi, traditioner och ”så här har vi alltid gjort”. På Agitator gäller ingenjörstänk, fakta och noggrannhet. Bara diskussionerna i kontrollrummet under de två dagarna var väl värda resan.

Johan gör sin del av det viktiga städarbetet. Fler golvbrunnar hade varit bra men gick inte att få tyvärr.

Nordic Whisky Capital
En viktig komponent är ägarbolaget Nordic Whisky Capital. Vi hade turen att även träffa Håkan Jarskog som är en av grundarna. Bolaget har i över tio års tid investerat i whisky och ville för några år sedan starta egen produktion. På en allt större och mera konkurrensutsatt marknad för whisky från ”nya” länder som Sverige är deras fokus kvalitet till låg tillverkningskostnad. Många potentiella lokaler spridda över stora delar av södra Sverige utvärderades innan valet blev en lokal på SAAB:s område i Arboga. Här är det bra transportmöjligheter, det finns billig fjärrvärme och tillgång till 24-timmars bevakning av området. Mycket tankeverksamhet och runt 30 miljoner har satsats på att bygga upp ett energieffektivt bränneri med hög kapacitet som kan köras av en person per skift.

Huvudfokus ligger på traditionell maltwhisky från korn under namnet Agitator, men som är vanligt i Amerika finns planer på olika varumärken för olika produkter från samma destilleri. Blind Seal är renrågwhisky, en stil som de senaste åren blivit väldigt trendigt på andra sidan Atlanten. För att bredda paletten installerades från start två olika pannpar som körs parallellt. Lågrefluxparet ger en kraftigare sprit genom kortare och tjockare halsar. Högrefluxparets högre, smalare halsar, boiling ball, uppåtlutande lyne arm och en purifyer ger en betydligt lättare, fruktigare sprit. Det experimenteras också med andra mera exotiska sädesslag. Man erbjuder även kontraktsbränning och lagring åt kunder som saknar egen utrustning, då underlättar det att kunna erbjuda olika stilar.

Christian kopplar om rör mellan
produktion och städ-läge.

Processen
Det är som ingenjör med teknik och whiskyintresse häftigt att se hur genomtänkt och strömlinjeformat allt är. Detta är så långt ifrån förra årets praktik på Springbank med deras manuella hands-on som man kan komma. Fjärrvärmevatten används som energikälla, vätskors temperaturer skiftas upp och ner via massor med värmeväxlare för att tillföra eller skörda värme. En tank för varmvatten och en tank för svagvört (det som lakas ur mäsken men är för svagt för att jäsa och som används som mäskvatten nästa gång) lagrar värmeenergi för användning i olika processteg.

Bränningen i högrefluxpannorna tar längst tid, så dess mäskpanna laddas och startas efter första koppen kaffe. För att vinna tid till kok passerar mäsken genom en värmeväxlare så den hamnar på drygt 50 grader i pannan. Eftersom den körs i undertryck motsvarande 9000 meters höjd (som att koka sprit på toppen av Everest), har den då bara runt 10 grader till kok. Spritpannan startas efter en kopp till, den ligger ”bara” på 2000 meters höjdmotsvarighet men då  laddningen är starkare är kokpunkten lägre. Andra halvan av jäskarets innehåll, som innehåller mera jästrester, går till lågrefluxpannan som ska ge en kraftigare sprit som sedan startas. När jäskaret är tömt görs den viktiga rengöringen effektivt med ett CIP- system, (Clean In Place) där lut spolas runt i ett slutet system utan att man behöver slabba med den farliga frätande luten.

De sex jästankarna med rengöringsvagnen framför.

Vad gäller bryggprocessen har Oskars jobb på Brew Dog och Spendrups bryggerier satt sina spår. Stor möda läggs vid renhet, mäskning och jäsning. Nästa mäskning startas härnäst, malten (ca 1.3 ton till en mäsk på 5.5 m 3 ) har dagen innan hämtats från en av två maltsilos till kärlet ovanför kvarnen. Ett par knapptryckningar sätter igång blötläggning, malning och därefter direkt inmäskning. Blötmalningen gör att kvarnen kan stå mitt i destilleriet utan explosionsrisk. Typiskt i destillerier används 2 mäskvatten till vört, ytterligare ett eller två vatten lakar ut ytterligare socker för att sparas som start för nästa sats. Här körs en nästan kontinuerlig vattentillförsel i sju omgångar.

Precis som på bland annat High Coast pumpas vörten från botten till toppen av maltbädden för att filtreras och undvika grumlig vört (vorlauf på bryggarjargong). Strax innan första vattnet kommer ur mäsktunnan aktiveras jästen med ljummet vatten direkt i jäskaret. När vi var där var det destillerijäst men det används olika jäst beroende på vilken malt som körs. Jäsprocessen har utvecklats ordentligt sedan Grythyttantiden. Då användes 0.75 kg jäst till 950 liter vört, nu på Agitator 1.5 kg till 5500 liter. Mäsken lämnas sedan i sju dagar för att ge jästen gott om tid att  producera mycket estrar. Med en hög densitet på vörten genereras även mycket alkohol, runt 10%. En hög alkoholhalt ger mindre vatten att koka bort och därmed mindre energi för att få fram spriten. Jäskaren är mantlade och värmen som jäsningen skapar tillvaratas den vägen och ser även till att hålla jäsningen i rätt temperaturområde.

Pannhalsarnas olika form. Lågreflux mäskpanna närmast sedan spritpannparet. Notera lynearmlutningens variation.

Pannorna
Pannorna är spännande. De ser tämligen traditionella ut men vid närmare inspektion är det många ovanliga detaljer. Pannorna körs som sagt under lågt tryck vilket ger en lägre kokpunkt. Istället för att ha invändiga ångrör leds mäsken ut ur pannan och värms via externa värmeväxlare. Detta gör att insidan är smidig att rengöra. De som varit på ett destilleri och haft möjligheten att följa destillatets utveckling från huvud via hjärtats faser till svansen vet hur mycket det ändras under tiden. Att få möjligheten att ta ut och jämföra detta från de två pannparen var en ny upplevelse. Det var samma mäsk in, bara pannformen skiljer.

Högrefluxpannorna ger en klart lättare, fruktigare, sprit genom hela körningen. Lågrefluxxspriten börjar även den fruktigt men ger kraftigare, maltigare, toner rakt igenom. Skärningspunkterna anpassas naturligtvis också efter detta, med kortare huvud och tidigare avslut på högreflux. Jämfört med traditionella pannor blir skärningarna annorlunda på grund av lågtrycksdestillationen, när vi mätte det sista från lågrefluxpannan innan den gick till svansen var den nere i runt 52%. Jämför detta med att Lagavulin som har väldigt kraftig sprit stänger av redan vid 59.

Istället för traditionella spiritsafe finns dessa ”lampor” vid varje panna. Alkoholhalt och temperatur kan mätas som på ett spritskåp men görs i praktiken aldrig då det hela tiden går att följa i kontrollrummet.

Andra dagen tog vi ut runt 15 sampel från lågrefluxpannan för att blanda dessa och utvärdera hur det skulle bli om man skar tidigare eller senare i bägge ändar. Det vart helt klart otäcka toner (stall, kokta grönsaker kanske) strax efter att svansen startat, mixade vi med mycket av detta blev slutresultatet klart otrevligare. Här är skärningarna bestämda efter mycket experiment för att få bästa karaktären, varför ta med otäcka finklar som behöver år av lagring för att försvinna?

Johan tar ännu ett spritprov.

Vid besöket var det belgisk malt med 40 ppm fenoler (det vill säga hårdrökt malt) som brändes, men min näsa uppfattade ingen kraftig rök ens i svansen från lågrefluxpannan. Ett par fatprover med 30-40 ppm-sprit lagrad något år på fullstora fat visade dock en väldigt trevlig och balanserad rökighet. En rolig grej de klurat ut är en korskoppling av finkeltankarna (eller, rättare sagt lågvinstankarna då huvud och svans hamnar direkt där, inte i separata finkeltankar). Då högrefluxpannorna ska accentuera lätta fruktiga toner, lågreflux tvärt om, kan huvudet med lätta fruktiga toner från lågrefluxpannan skickas till högrefluxtanken och den tunga svansen från högrefluxpannan till lågrefluxens tank. På så sätt är det tänkt att förstärka karaktärerna ytterligare.

Oskar kör sin bästa flygvärdinnepose
med sampelvagnen.

Lagring
När det gäller fatlagring är det åter vetenskapligt, vad ger snabb och bra mognad? Istället för obegripliga skotska ”vi har alltid gjort så” -standarden på 63,5% alkohol späds spriten till 55%. Vatten och alkohol reagerar olika med träet i tunnorna. Forskningen pekar mot ”godare” toner vid en lite lägre styrka. Baksidan är att fat är dyrt, det blir fler fat som måste köpas och lagras. Kan faten mogna till bra whisky fortare kan det förhoppningsvis löna sig. Eftersom vi i Sverige inte lyder under skotska lagar får även andra träslag än ek användas, och kastanj används ganska mycket hos Agitator. Det ger snabbt mycket färg och kraftiga rostade toner. Det var första gången jag smakat sprit helt lagrad på kastanj. Jag tror definitivt den ger bra resultat framförallt som krydda liknande sherryfat.

För att få snabb mognad experimenteras även med fat där insidan frästs ut i olika form för att ge större träyta och även där stavar placerats inuti faten för ökad extraktion. De första faten som fylldes var tyvärr lite illa hopsnickrade, de har haft en tendens att läcka. Fat nummer ett och två står upprätta på golvet i lagret för att behålla någon sprit då flera stavar runt om knäckts på mitten. Vi fick smaka fat från 12 som var ett sherryfat med nya amerikanska ekstavar i, med ett halvår kvar till att få kallas whisky. En klart bra fyllig smak utan omogna drag med en hel del tanniner från fatet.

Det är i övrigt mycket direktimporterade begagnade bourbonfat och nya amerikanskektunnor. Mycket av rökspriten läggs på quarterfat som innehållit rökig Islaywhisky för att förstärka röktonerna. De flesta faten ligger idag i rack sex fat högt. Första lagret är fyllt med runt 2000 fat. Huset har fler rum och nästa fatlager börjar nu fyllas.

Oskar letar efter något gott i fatlagret.

Racken gör så att varje fat enkelt kan tas ut för provtagning. En egenutvecklad app visar via fatnumret alla data, på själva fatet står bara nummer och streckkod. Ett antal experiment med omdragning till andra fat har gjorts och på dessa sitter en liten referensflaska tejpad. Den innehåller spriten som den var när den lades på det nya fatet. Många fat staplas nu stående på 4-6 på varje pall upp till 4 pallar i höjd. Det blir lite läskiga staplar men mycket mera yteffektivt. Blir det nån skillnad i lagring? Det blir från starten en större yta i fatet där luft istället för sprit rör träet så något annorlunda kan det kanske bli. Forskningen säger att skillnaden är liten och vi kanske får återkomma i frågan om några år efter att ha jämfört ett rejält antal fatindivider från båda lagringarna för att särskilja fatindivider från faktiska lagringseffekter. Vem vill inte vara med i den utvärderingen?

Viktigaste redskapet på Agitator var den rörnyckel som är tänkt att bara användas för att koppla om rör mellan produktions och rengöringslägen. Denna används även för att bland annat öppna fat, även om den bung i gummi som satt i ett fat var tämligen motsträvig även med detta redskap. Istället för traditionell ”tummen på”-valinch hade en gummituta monterats på ett stålrör för sampling ur fat. Det höll på att gå illa när jag skulle ta fatprov då jag inte visste att röret gärna glider ur tutan ner i fatet. Vi fick med oss lite fatprover som jag kunnat prova hemma (lagertur när man kör bil blir annars lite tråkiga). Jag har sedan valt ut sparringpartners med liknande karaktär från andra svenska destilleriers produktion. Trots att inget från Agitator fyllt whisky och de andra gjort det stod de sig väldigt bra. Speciellt gillade jag sprit med inblandad rostad vetemalt lagrad på sherryfat och ett rökdestillat med bara 1 år på 500-liters sherryfat gav härliga Ardbegvibbar (hörde jag purifyer?). Till skillnad från de flesta andra nystartade destillerier pysslar inte Agitator med små fat till privatpersoner. Det är dock inga problem att få tag i fat för den som vill då de samarbetar med bland andra Selected Malts som erbjuder Agitatorfat.

Författare finner fina fat.

Framtiden
Bränneriet kör idag normalt 6 satser per vecka, fem dagar i veckan med en 2-skiftsdag. Det är inga problem att hinna med en komplett cykel på ett 8-timmars arbetspass och det finns gott hopp om att vid tre-skift kunna klämma in fyra cykler per dygn. Dagens produktionstakt är drygt 100 tusen liter ren alkohol (lpa) per år och en uppskalning till drygt 600 tusen är möjlig med utökad jäskapacitet och fler skift. Oskar, Christian och Maria, som jobbar i produktionen sen i våras, sitter nu och jobbar på blandningen av det som är tänkt att bli standardprodukten Husmalt. Mycket tid spenderas åt olika receptförsök. Jag och Johan fick göra ett par försök att blanda något bra av fyra varianter. Det var skoj och spännande att se hur olika dessa blev. När jag provar hemma ihop med andra sampel känns min ena som en rejäl dikeskörning medan den andra tycker jag funkar. En stunds blandande som detta får en att förstå komplexiteten i att skapa en balanserad, njutbar, whisky.

Avslutning
Man kan förbeställa en låda med ”Argument Säd” där malt av havre, råg eller vete blandats med kornmalten, detta gjorde vi när vi kom hem. Jag ser verkligen fram emot kommande buteljeringar och hoppas att Agitator lyckas med sina visioner. Som kund gillar jag variation och det finns mycket spännande som kan komma ut ur lagerhusen i Arboga. Ett stort tack till Oskar Bruno och Christian Wikström för att vi fick gå med två hela arbetsdagar, ställa massor med frågor och verkligen känna och klämma på allt i detta spännande destilleri.

Besök gärna Agitator på webben:
https://www.agitatorwhisky.se/