Alvesta Whiskysällskap
10 november 2017

Temat för denna afton var rök. Hasse Nilsson, Senior Brand Manager på Box High Coast Distilley höll i provningen. Han inledde med att berätta lite om läget just nu på Box. Hasse berättar bland annat att destilleriet i Ådalen just nu är inne i en mycket expansiv fas med byggande av fler lagerhus, utökad kapacitet för whiskytillverkning samt hotellplaner. Framtiden ser mycket ljus ut för Box, och Hasse berättar att 2017 har gått över förväntan, och Box uppvisar mycket goda resultat.

Hasse Nilsson, Box, höll i provningen.

Efter en lagom lång inledning var det så dags för "rökprovning". Hasse inleder med att berätta att Sverige är det mest rökälskande landet i världen. Därefter förklarar han på ett mycket förståeligt sätt hur en whisky blir rökig.

Processen är följande: För att utvinna alkohol mältas kornet och blir till kornmalt. Vid mältningen blötläggs kornet som sätter igång och börjar gro och stärkelsen i det omvandlas till jäsbart socker. Därefter torkas kornmalten. Traditionellt görs detta genom att malten torkas i en så kallad kölna, eller kiln, över en öppen eld av torv - man röker helt enkelt malten. En kölna, på skotska kiln, kan liknas vid ett torn med två våningar. På understa våningen eldar man torv och på den översta våningen ligger kornet utspritt för att torka. Golvet på översta våningen är perforerat så att rök och värme kan tränga upp och ge malten rökighet.

Tyvärr är det inte så många som verkligen gör på det gamla, traditionella sättet i dag, och rökessenser är mycket vanligt. Liquid smoke (konstgjord rök) är den vanligaste röktillsasen.

När det sedan gäller att mäta själva "rökigheten" i whiskyn, så mäts den i ppm (part per million) fenoler i malten. T.e.x. Lagavulin använder malt med 35 ppm fenoler, men den 12-åriga eller 16-åriga whiskyn som finns i handeln idag, gjordes på malt med 50 ppm fenoler, varför Lagavulin förr betraktades som den mest rökiga whiskyn i handeln. Idag är det Bruichladdich som via sina sorter Port Charlotte och framförallt Octomore (60-309 ppm), som tagit täten beträffande rökighet. Men ppm fenoler i malten är en sak, och ppm fenoler i den färdiga whiskyn en helt annan. Man förlorar ungefär två tredjedelar på vägen. För Ardbegs del användes förr malt med väldigt mycket fenoler. Hur mycket är höljt i dunkel, men det var betydligt mer än de 42 ppm som används idag. Så en Ardbeg från 1974 eller tidigare är något av det mest rökiga man kan hitta (om man över huvud taget kan hitta en Ardbeg från 1974 eller tidigare). Allt från Ardbeg som producerades mellan 1979 och 1996 innehåller cirka 14 ppm fenoler i den färdiga whiskyn (motsvarande 42 ppm fenoler i malten). Med nuvarande tillverkningsmetod, där man använder mer av skalet i malten, kommer den tioåriga Ardbegwhiskyn innehålla cirka 24-26 ppm fenoler i den färdiga whiskyn (motsvarande cirka 75 ppm i malten) från och med år 2007. Källa: Wikipedia

Nu över till själva provningen som innehöll sju stycken whiskies. Som vanligt provades alla blint med sedvanlig röstning på två favoriter. Följande sorter var upphällt denna afton:

1) Compass Box Peat Monster, NAS, 46% (buteljerad för Svenska Whiskyförbundet).
Ganska tunn och lite tråkig var de flesta överens om. Jag tycker nog dock att det är en helt okej instegswhisky till rökiga sorter, då den är ganska mild och lättdrucken. Inte särskilt spännande och något karaktärslös, men drickbar. Svag rökton med lite päron, gröna äpplen och vanilj.
4 röster

2) Box 2nd Step Collection 03 51.3%
En tydlig rökighet som är mycket elegant och påminner mig om en Islaywhisky. Päron, plommon, vanilj och choklad i doften. Smaken bjuder på vanilj, päron och choklad.
13 röster

3) Laphroaig 25 YO 48.6%
En fantastiskt trevlig Laffe, måste jag verkligen säga. Min favorit denna afton (och många andras med). Väldigt fruktig och med ett djup som man nästan drunknar i, och det är svårt att sluta dofta på den. Sherrytoner samt gröna äpplen och apelsin i doften. Smaken rund och lite torr med en jättefin fruktighet.
20 röster

En fantastisk whisky.

4) Port Charlotte CC:01, NAS, 57.8%
Inte alls i min smak, men väldigt många i lokalen tyckte om den. Det är det som är så roligt med whisky att det då och då dyker upp sådana här sorter som är lite av en "vattendelare". Blev inte kompis med den på något sätt. Tyckte den var lite unken och doftade vinäger och röda, övermogna bär. Det är inte riktigt vad jag går igång på...
25 röster

5) Ardbeg Corryvreckan, NAS, 57.1%
En Ardbeg på en rökprovning var väl ganska givet, och detta är absolut en av de bättre som Ardbeg har i sin core range (de övriga är 10 YO, Uigeadail och nya An Oa). Smörig, salt doft med toner av gran, medicin, farinsocker och torrt gräs. Sotig, lite vass smak med inslag av apelsin, medicin, lite kryddor (peppar, dill) och härlig torvighet. Kvällens vinnare.
29 röster

Kvällens vinnare.

6) Finlaggan Cask Strength, NAS, 58%
En härlig rökare som jag verkligen gillade, en av kvällens tre bästa enligt mig. Tippade på Caol Ila, och det är det troligtvis också. Finfin maltsötma och riktigt god i smaken. Gillar du rökig Caol Ila med hög ABV, så gillar du garanterat den här.
8 röster

Caol Ila?

7) Octomore 7.2 5 YO 58.5%
Kvällens mesta PPM (208), men trots detta inte den rökigaste. Det är inte enbart PPM som avgör rökigheten i en whisky som jag skrev om i början av reportaget. Visst är den rökig, men inte mer än t.e.x. Corryvreckan. Ingen favorit för mig, mest kul att prova en Octomore igen eftersom jag bara provat en innan.
16 röster

Många på plats denna afton i Alvesta.

Jeff njuter av kvällens whisky.

En väl genomförd provning som höll mycket hög klass. För personlig del var det bara en enda whisky som jag inte alls gillade, och det är ett mycket bra slutbetyg. Nu ser jag fram emot den 8 december, då de goa gubbarna från Svenska Eldvatten besöker Småland och Alvesta. Väl mött till dess.