Islayresan Del 4

Nu hade vi kommit fram till sista dagen på Islay (om man bortser från hemresan på fredagen). Det började bli väldigt många intryck, rundturer, provningar och oförglömliga ögonblick som skulle bearbetas och smältas, och det kändes som att hjärnan och kroppen gick på högvarv och troligen också lite på adrenalin...

Sista dagen skulle visa sig bli den allra bästa, och det trodde vi kanske inte. Det hade ju hittills varit fantastiska och mycket minnesvärda dagar på Islay. Att Tommy och Peter skulle toppa på det sätt som de gjorde den sista dagen var helt enkelt för bra för att vara sant. Men det gjorde dem.

Kilchoman Distillery


Foto: JVS Imports

Kilchoman Distillery är Islays yngsta destilleri. Destilleriet startade den 15 december 2005 och kommersiell produktion påbörjades i mars 2006. Kilchoman är beläget på gården Rockside på nordvästra Islay och är ett traditionellt gårdsdestilleri och de ansvarar för hela produktionsprocessen på plats. Kilchoman använder i huvudsak bourbonfat för lagring av whiskyn, men en viss del sherryfat används också.

När vi var där så ingick ingen rundtur och heller ingen provning. Det finns däremot en shop och där fick vi möjlighet att prova en och annan whisky som ingår i deras sortiment. Christian, en av de andra i gruppen, och jag bestämde oss för att prova deras 10Th Anniversary Release. Den har legat på sherry och bourbonfat fyllda mellan 2005 och 2012 och omfattar whisky från Cask Number 01/2005, det första fatet som någonsin fylldes på Kilchoman. Detta är en begränsad upplaga och består av endast 3000 flaskor. Den är på Cask Strength (58,2% ABV) och alla flaskor är individuellt numrerade för hand.

Christian och jag tyckte att den var mycket bra och vi gick genast in i butiken för att säkra varsin butelj!


Kilchoman 10Th Anniversary Release.
En höjdare!


Foto: Peter Hansson

 

Bruichladdich Distillery

Bruichladdich Distillery grundades av Barnet Harvey 1881. Fem år efter starten bildades företaget Bruichladdich Company Limited. Bruichladdich drevs av Mark Reynier mellan 2000-2012 då han drog sig tillbaka. Bruichladdich betyder "steniga stranden".

Ett stort antal nya buteljeringar lanseras varje år och man delar in sortimentet i tre varianter; Bruichladdich som är lätt rökig, Port Charlotte som är medelrökig och Octomore som är kraftigt rökig.

Vi bjöds på en fantastisk och helt makalös provning. Vår guide på destilleriet, Raymond Tibbs, var en mycket duktig och riktigt underhållande kille som verkligen kunde fånga sina åhörare på ett utmärkt sätt. Han fick oss på kroken direkt och tappade aldrig tråden. Han berättade många roliga anekdoter och berättelser om destilleriet och olika provningar med mera. Bland annat en hejdlöst rolig och dråplig historia om en japan som var på en provning på destilleriet och fick några drams för mycket innanför västen...

Vi fick prova följande:
1) Bruichladdich 1989 26 YO på 48.6%. Legat på American Oakfat som tidigare innehållit Buffalo Trace. Mycket mörk och fyllig med toner av bland annat krusbär och vinbär. Trevlig inledning.

2) Port Charlotte 12 YO på 61.8%. Legat på Oloroso Sherryfat. Toner av bubbelgum, mörk choklad, peppar och mörka bär. Också riktigt trevlig med mycket smak.

Innan den tredje whiskyn skulle provas så fick vi lite "instruktioner" av Raymond om hur vi skulle gå tillväga när vi provade den. Han ville att vi skulle rulla med whiskyn i munnen cirka 5-6 sekunder innan vi svalde ner den. Det gjorde vi, och det blev en riktigt häftig "resa" och en upplevelse utöver det vanliga! Det blev en hejdundrande "explosion" i käften som närmast kändes som att svälja en burk krut och sedan tända på, minus elden då förstås. Jag vet inte exakt hur de andra upplevde det, men jag tror att de fick ungefär samma känsla eller åtminstone någonting som liknar min beskrivning.

Det vi hade i glasen var Octomore 7 YO på 64.2%(!). Legat på European Virgin Oakfat. PPM (som betyder parts per million och är ett mått på hur hög rökhalt malten innehåller) låg på hela 159.
 


Foto: Peter Hansson

Efter provningen fick vi smaka lite olika whiskies ur deras sortiment i den trevliga baren som finns i anslutning till shopen. I shopen fanns det också möjlighet att tappa upp en egen butelj direkt från fat av Bruichladdich Valinch, en tioårig whisky som ligger på Oloroso Sherryfat med en ABV på 63.2%. En mycket god och ytterst trevlig whisky. Det var många som ville ha en egen butelj, även undertecknad.


Foto: Peter Hansson

Provningen och besöket på Bruichladdich kommer jag att bära med mig väldigt länge i minnet som en av de allra bästa provningarna jag hittills varit med om. Helt fantastiskt och naturligtvis oförglömligt!

 

Yan´s Kitchen


Foto: https://www.tripadvisor.co.nz/

Restaurangen Yan´s Kitchen, som ligger vid stranden av Loch Indaal i Port Charlotte, drivs av Yan Wang och serverar skaldjur, grill och tapas till sina kunder.

Yan är en professionell kock med tjugosex års erfarenhet. Han har kinesiska rötter men tillbringade sina första år i Madrid där han arbetade i familjeföretaget. Han har också tilbringat en tid i Frankrike. Hans kompetens omfattar spansk, klassisk fransk och kinesisk mat.

När vi var där så serverades vi helt fantastiskt god mat. Dessutom har de en service som jag sälllan skådat innan. Jag rekommenderar verkligen ett besök på den här restaurangen som är mycket vackert belägen.

 

David Angus Turner


Foto: Per Avermark

På torsdagskvällen fick vi fint besök på Bowmore Cottages då självaste David Turner, Distillery Manager på Bowmore gästade oss. På sin födelsedag, faktiskt. Det tycker jag var riktigt häftigt och storsint av honom.

David berättade givetvis om destilleriet, deras tankar och idéer samt bjöd på en och annan av deras buteljeringar. Bland annat Springtide, senaste Tempest och några andra. Han svarade också på våra frågor och var väldigt öppen och ärlig.


Några av Bowmore´s finfina whiskies.

En av frågorna handlade om det faktum att många av oss upplever att Bowmore släpper en hel del buteljeringar endast på Travel retail, och då med något skiftande kvalitet. David höll väl inte riktigt med och talade om att inte mer än cirka 6-8% av hela deras produktion går till Travel retail. En siffra som åtminstone överraskade mig en aning. Jag trodde att det var betydligt mer. Det är dock ändå så att Travel retail är deras största marknad.

På det stora hela var det en mycket trevlig kväll som avrundades i gott sällskap med ett visst vemod och känslan av att vi snart skulle skiljas åt. Det var en fantastisk och underbar vecka och jag fick många nya vänner som jag verkligen vill och hoppas kunna hålla kontakten med.


Hela Islaygänget samlat.
Foto: Peter Hansson

Tack än en gång till goa Peter Sjögren och Tommy Andersen för en fantastiskt välplanerad och trevlig resa. Och tack också till alla andra härliga människor som gjorde detta till ett minne för livet. Kanske ses vi på en annan resa, mässa, provning eller i något annat sammanhang. Det hoppas jag verkligen att vi gör.

Vid tangentbordet med ett visst vemod och en liten (glädje)tår i ögat...

Johan Borgemo
29 september 2015