Samlare, konsument eller annat

Av: Ronny Wettervik

Det finns många olika varianter av oss som köper och i varierande grad konsumerar whisky. Vi har bland annat de köpare som knappt kan bärga sig innan de kan öppna sitt nyförvärv. Ofta ryker korken redan samma dag och ytterst sällan klarar sig en butelj från att öppnas längre än till närmsta helg. Det finns helt enkelt inget oöppnat hos de här köparna och inget är så heligt att det får stå och samla damm utan det skall smakas, ju fortare desto bättre. En vän till mig har nog 48 timmar på hyllan innan öppning som personligt rekord, där blir det inte damm på flaskorna inte.

En annan variant är de som köper som ren en investering utan intresse för drycken i sig. Med ett öga i kristallkulan och fingrarna i kaffesumpen försöker de att förutse vilka av alla släpp som kommer att bli en framtida börsraket och på så sätt säkra sin pension eller finansiera framtida köp. Olika vägar finns att gå, man kan sikta på enstaka dyra flaskor som får stå till sig och öka i värde eller kanske fler av en billigare variant som sedan avyttras vart eftersom och återinvesteras i andra buteljer.

Vi ska inte heller glömma samlaren. Med en snudd på manisk blick i ögonen snokas det runt på diverse forum och auktionssajter för att hitta skatten vid regnbågens slut. Ofta byter dock samlandet inriktning eller utökas med tiden vilket gör att samlandet inte tar slut. Nya inriktningar ger ett ständigt jagande efter den saknade buteljen. Hur många flaskor som är tillräckligt är också en fråga som det funderas över. Eller som någon sa: "Den som vet vad han har, han har för lite."

En sak dessa de sistnämnda har gemensamt är bland annat en påverkan på priset. Ta Diageos Special Releases som exempel. De senaste åren har priserna tagit rejäla kliv uppåt för varje nytt släpp. Det är ju inte svårare än att så länge lagret rensas samma dag som en butelj släpps, ofta inom någon minut, kommer den typen av releaser att stiga i pris tills smärtgränsen är nådd. Dock verkar denna gräns fortfarande ligga många kronor bort än. Jag tänkte säga att det blir spännande att se vad priset blir varje höst på Diageos releaser men nej, spännande är fel ord i sammanhanget. De sista åren har till exempel Port Ellen Anuall Release mer eller mindre dubblat sitt pris vid släppen.

Port Ellen Annual Releases - dyrgripar som har ett fantastiskt samlarvärde...

Samlare och investerare bör man vara tacksam för att de finns, åtminstone är jag det. Dock är det kluvet då de som redan sagt är med och driver priserna till oanade nivåer. Utan dessa fick inte vi möjlighet till att idag smaka sådant som är buteljerat på t.e.x. 60-talet eller tidigare och sedan länge slutsålt och gått ur tiden. Dessa buteljer skulle helt enkelt inte existera längre utan någon som ömt vårdat dessa genom åren, tills de av olika anledningar kommer oss andra tillgodo. Att få känna dofterna och smakerna från något som är destillerat årtionden innan man själv är född är ett privilegium att glädjas över.

Den förstnämnda sorten är också tacksam för andra som inte öppnar på stående fot, då det ger en möjlighet att få smaka sådant man själv inte köpt eller inte öppnat. De bjuder ofta gärna på sina nyförvärv till gagn för oss andra som inte öppnar lika fort. Att samla på doft och smakupplevelser kan aldrig vara fel och med den till synes aldrig sinande strömmen av nya releaser byggs upplevelserna på i rasande fart.

Oavsett vilken variant av whiskyälskare man pratar om, fyller de alla en funktion för varandra. Smakmöjligheter, omöjliga utgåvor, hjälp i form av stor kunskap, ja listan kan göras lång med hur vi alla kompletterar varandra. Så fortsätt att samla, smaka, investera och dela med er så kommer vårt intresse att utvecklas, spridas till fler och på så vis fortsätta att berika oss alla.

För vad vore en likriktad whiskyvärld där vi alla tänker, tycker, lever och agerar på samma vis som alla andra? Som en vis person sa, mångfald berikar oss.

Lev Väl!

//Ronny