St. George – Den Gamla Drakdödaren
Intro
Soliga Kalifornien associerar man mera med vingårdar och mikrobryggeritrenden än med whiskydestillerier. Det finns dock ganska många brännare i trakterna varav kanske Anchor – väl kända för sin Steam beer – och med sin rågbaserade Potrerowhisky som den mest kända. Temat för dagen är St. George som hållit på med spritbränning i över trettio år och började destillera singelmalt redan i mitten på nittiotalet.
Persongalleri
Tyske immigranten Jörg Rupf kände ett starkt behov av att förädla de lokala Bartlettpäronen till Eau-de-Vie som brännarna i hemlandets Schwartzwald. Pannorna importerades från Holstein i Tyskland och St. George Spirits kom igång 1982. Genom att kombinera Europeiska traditioner med modernt tänkande från den lokala vinindustrin lyckades han med bedriften att tillverka högklassisk fruktsprit. Precis som de lokala vinerna på 70-talet lyckades han besegra de Euoropeiska märkena på hemmaplan. Jörg och Fritz Maytag på Anchor har länge fungerat som mentorer och instpiratörer inom den destilleringsvåg som kommit i St. Georges kölvatten.
För runt tjugo år sen kom Lance Winters in som delägare med det uttryckliga målet att koka maltwhisky. Som inkilning hade han en pava hemkörd whiskey som förmodligen kom ifrån en liten hemgjord panna snarlik Mackmyras testpanna och som numera står bakom en bar på St. George. När jag frågar min guide Ayn vill hon inte kommentera pannans historik. Jörg har numera dragit sig tillbaka och Lance är sedan några år ensam ägare och master distiller. Förutom whiskyutökningen har Lance också tagit fram Gin-sorterna som ger snabbare cashback . Dave Smith har också tillkommit som spritkokare (utan mastertitel) och blender, och är mannen bakom den inköpta och hemblandade Bourbon som de gör.
Lance Winters med sin Single Malt.
Destilleriet
Destilleriet på ön Alameda är inrymt i en gigantisk gammal hangar som gett namn åt vodkan Hangar 1. Området är en gammal marinbas där bland annat galningarna i Mythbusters brukar hålla till med sina avslöjande experiment och är på det hela taget ganska ödsligt. Några andra hangarer används för öl- och vintillverkning. Direkt utanför finns gamla landningsbanor och man har en fantastisk utsikt över San Fransisco och Bay Bridge i fjärran.
På en stor plattform i den 6000 kvadratmeter stora lokalen står destilleriets fyra pannor. De rymmer mellan 250 och 1500 liter och är placerade som på ett altare. Runt omkring finns jästankar, buteljeringslina, fatlager och en jättelik fejkad haj som man fått av en gammal granne som jobbade inom specialeffekter. Förutom den egna produktionen görs en hel del kontraktsbränning av vin-sprit för lokal Cognac-, Sherry- och Port-tillverkning, så det är fyllt med ganska många tankar med olika innehåll. Totalt är det närmare 30 anställda, varav drygt hälften på deltid med besökshanteringen och hälften heltid i produktionen.
Vy över produktions och
lagerlokalen. Notera hajen...
Whiskyproduktionen
Trots att man har gigantiska utrymmen och stora jästankar låter man lokala bryggerier ta han om mäsktillverkningen för malten. Det i Sverige inte okända (bryggeriet) Sierra Nevada har hittills stått för mäskningen men nu finns bryggeriet Faction i hangaren bredvid och kommer att stå till tjänst framöver
En speciell blandning av malt, inklusive rökmalt och pilsnermalt, jäses i hela 2 veckor till en ”Smoked Brown Ale” under strikt temperaturkontroll. Valet av jäst och malter ger en ganska låg alkoholhalt, men det är smaken man är ute efter. Kokningen sker i deras mellanstora panna, en Holstein som tar knappt 250 liter. Pannan har en halskolonn med 2 plattor och ger färdig sprit på runt 70% i en körning. En enkel ventil efter kondensorn gör att spriten antingen passerar rakt igenom och ner i en slaskhink eller in i sprittanken. Alla pannorna är utrustade med omrörarpropellrar för att få en jämn uppvärmning av mäsken och undvika att något bränns fast.
Från vänster till höger ser vi:
kokande mäsk,
omrörare i panna och slutligen
sprittank och finkelhink.
Lagringen sker mest i begagnade fat, en hel del från Bourbon men också mycket Franska ekfat som gått i vinsindustrin i Kalifornien och innehållt sherry och port-liknande viner. Faten lagras i små rack i hangaren, och utsätts därmed direkt för Californiens ganska varma klimat. Innehållet i senaste batchen var 9-13 år, så trots snabb mognad i värmen väljer man att låta whiskyn ligga till den är väl mogen och mjuk. Dave Smith som jobbat på St. George i snart tio år är ansvarig för faturvalet och blandningen. Dave har också introducerat bränning av Bourbon och Rye, men de har inte släppt det som whiskey ännu.
Ett av många franska ekfat i lagret.
Trots att whiskyproduktionen har varit igång i 18 år har de hittils bara släppt 13 batcher. En 14:e batch kom efter mitt besök och tog slut blixtsnabbt utan att nå Sverige. De senaste batcherna har varit väldigt eftertraktade och försvinner snabbt. Idag kan man via Master of Malt köpa sampel av ett par batcher, i övrigt är det slut överallt. Lance lovar att på något års sikt kommer volymen att öka och att Sverige är en prioriterad marknad.
Samarbetet med bryggerier ger också bieffekter i form av avfallshantering. Om en ölsats går överstyr smakmässigt kan den alltid destilleras, så vissa tunnor innehåller tillexempel destillerad Ruthless Rye som kan komma att bli väldigt annorlunda whisky framöver.
Jag har provat Batch 13 som är mjuk och väldigt fruktig, ganska olik typisk skotsk malt. Den är inte alls så trädriven som typisk amerikansk whisky då den lagras i begagnade fullstora fat. Den har inte heller den ”gräsiga” irländska trippeldestilattonen. Nyspriten hade också väldigt spännande fruktIga toner med en underton av chokladkakor.
St. George Single Malt batch #13.
Breaking and Entering
Breaking and Entering är en inköpt Bourbon. Att köpa in mer eller mindre färdig lagrad sprit och buteljera i eget namn är väldigt vanligt i USA. Många är öppna med att de använder denna principen, men i vissa fall är det inte något man ger ut information om. Ett exempel är den hyllade Whistle Pig Rye, som trots mycket fint prat om farm-destilleriet i Vermont, efter år av planering inte ens börjat byggas ännu. Produkten är 100% inköpt Kanadensisk Ryewhisky (som dock är väldigt god).
St George gör ingen hemlighet av att de köpt in sin Bourbon, som Ayn beskriver lite som en mix av deras favoritbourbons. Mest är det från recept med högt råginnehåll i spannet 7-9 år vilket gör det till en ganska gammal Bourbon. Den har några toner av mogen banan men inte den björnklister-krydd-chocken som kan komma från gammal Rye-whisky.
Breaking & Entering Bourbon.
Andra produkter
Jag lockades naturligtvis dit för deras whiskyproduktion, men som de flesta Amerikanska mikrodestillerier verkar man drivas av ett behov att destillera allt som kan jäsas.
Nykokad panna.
2 plattor används i kolonnen.
Gin har seglat upp som en populär produkt hos små destillerier, och St. George producerar inte mindre än 3 olika varianter, varav en även buteljerats som fatlagrad. Två av sorterna baseras på inköpt neutral sprit som omdestilleras genom kryddorna, medans deras Dry-Rye-varianter baseras på egenkokad sprit med bara mältad råg som bas och som destilleras om efter kryddmacerering med bland annat kummin. Terroir tar sin inspiration och en hel del kryddor från stateparken Moun Tam, där tillsatser av granskott ger en häftig barrskogsarom. Den är en given Martinigin som tål bitterheten i Vermouthen. Herbivore är en lite sötare typ med mycket koriander, citrus, kardemumma och blommighet. Denna är mera en Gin och Tonicgin enligt Ayn. I Drye Rye känner den som doftat på nywhisky igen sig i de rustika sprittonerna, och det är en kraftig gin.
Nyligen skördades 120 ton sockerrör i Imperial Valley i södra Kalifornien som pressades och jästes på hemmaplan. Sockermäsken destillerades sedan till en väldigt speciell olagrad rom,St George Agricole Rum. Den har starka toner av kronärtsskockor och oliver och utan stickig romsötma, och de typiska sötare romtonerna dyker upp först lång bak i gommen i eftersmaken.
Den senaste produkten i det breda likörsortimentet är Davids skapelse, en kaffelikör i New-Orleansstil som blandar kallbryggt Etiopiskt kaffe med sprit och socker. Kaffet har de själva valt ut och hjälpt till att rosta hos lokala kaffemakaren. För att få bra smak innehåller det även vanilj och det gamla kaffesurrogatet cikoria.
I produktsortimentet ingår även en Absint på 60% som har väldigt trevliga lakrits-Anistoner, o mera är som en Pastis på turbo än en typiskt väldigt bitter Absint. Förutom en del malört för bitterhet är den även kryddad med nässlor. Receptet har filats på i 11 år innan det blev som det är idag.
Besöka
Häng i fatlagret.
Destilleriet ligger i en gammal marinbas i en hangar vid Alameda Point inne i San Fransico Bay. Jag körde upp från San José i hjärtat av Silicon Valley. Nominellt skulle det ta en timme, men färden sammanföll med rusningstrafik och olyckor och tog nästan dubbla tiden, och har man bilat i storstäder i USA lär man sig att ha gott om tid. Biluthyrningen ville få mig att uppgradera till ett V8-monster utan tak, men med fartkameror och intermittenta störtskurar var jag nöjd med att puttra fram på vägarna i min lilla mini-Chevrolet.
Destilleriet har produktion på vardagarna, och tar emot besökare på kvällar onsdag-fredag och dagtid på helgerna. Besökstiderna är anpassade för att ge minimal störning på produktionen. Jag kom en onsdag eftermiddag och hade turen att komma medan en maltkörning fortfarande var inne på sprithjärtat så att direktsampling från pannan var möjlig. De vanliga visningarna har karaktären av happenings med pannplattformen som scen och som avlsutas med ett rejält barhäng och provsmakning. På helgerna kommer drösar med folk, och jag räknade till minst 5 olika baravdelningar där man kan hålla parallella provningar.
Lance är lyrisk över Svenskarnas mognad vad det gäller att förstå sprit och allas rätt att vara unika, och ser oss som en nyckelmarknad. Idag finns flera av Ginsorterna tillgängliga tillsammans med Breaking and Entering Bourbon. Lance lovade att när maltwhiskyn kommer i nya utgåvor så är Sverige en prioriterad marknad, så håll uppe hoppet att Sankt Göran kan komma att rädda oss undan de stora drakarnas dussinutgåvor.
Fin utsikt mot San Fransisco tvärs över bukten.
Tack till Mrs.Wolfmoon för redaktörsinsats.
© All text och samtliga bilder
tillhör Mattias Johannesson.
Besök gärna hemsidan - St. George Spirits
